|
Viimeistään
toukokuussa jäät lähtivät ja voitiin odotella kevään
ensimmäisiä kauppalaivoja saapuviksi. Varastot olivat talven
aikana huvenneet ja täydennys oli enemmän kuin tervetullutta.
Kaupungin naisväki toivoi laivojen tuovan myös kauniita ja kohtuuhintaisia
kankaita, joista valmistettaisiin uusia vaatteita Tuomiokirkon vihkiäisjuhlallisuuksiin.
Ristin päivään
3. toukokuuta, jota vietettiin Golgatalla tapahtuneen Jeesuksen ristin
löytymisen kunniaksi, liittyi sanonta "Risti maidon tuo".
Se viittasi siihen, että poikimis- ja laidunkausi, joiden myötä
lehmät alkoivat taas lypsää, oli alkamassa. Karjalle oli
varattu rehua vain Ristiin saakka ja sen jälkeen se sai laiduntaa
kevättalvisessa metsässä miten parhaiten taisi. Ristin
päivän kalansaaliin uskottiin määrittelevän vuoden
kalaonnen, joten tuona toukokuun tiistaina vuonna 1300 kalastettiin Turun
seudullakin ahkerasti ja toivottiin suuria saaliita.
Karjan vapaa laidunnus
päättyi Erikin päivään 18. toukokuuta, johon
asti vainiot ja niityt olivat olleet kaikelle kylän karjalle avoinna.
Tähän Erik Pyhän surman muistopäivään mennessä
vilja oli noussut oraalle ja se suojattiin karjan ahneilta suilta sulkemalla
peltoveräjät. Tämän jälkeen paimen otti karjan
huostaansa ja vei sen metsään laitumelle. Myös Turun lähilaitumilta
karja kuljetettiin vähän kauemmas, esimerkiksi jokivartta alajuoksulle
päin, jossa ei vielä ketään asunut.
Pääsiäisestä
40 päivän päässä oli Helatorstai, 19. toukokuuta.
Helatorstai oli merkittävä kirkollinen juhla. Sitä vietettiin
Kristuksen taivaaseenastumisen muistoksi. Myös viikon alkupäivät
paastottiin ja rukoiltiin sen minkä maatöiltä ehdittiin.
10 päivän päästä oli Helluntai, vuonna 1300 sunnuntai,
29. toukokuuta. Sitä vietettiin Pyhän Hengen vuodattamisen muistoksi.
Helluntaihin kulminoitui myös alkukesän suuri vastakohtaisuus,
kaunis heräävä luonto ja nälkäinen ihminen. Helluntaihin
mennessä oli onneksi kuitenkin tullut pari oivallista ravinnon lisää:
lehmät olivat poikimisen seurauksena alkaneet lypsää ja
vesilinnut munia.
MAJ (fi. toukokuu)
Den första maj
firades till åminnelse av abbedissan Valborgs kanonisering. År
1300 var det en söndag. Dagen var en kyrklig högtid bland många.
Det nutida valborgsfirandet är en tradition som uppstått långt
senare.
Senast i maj gick
isen och man kunde vänta de första handelsfartygen till Åbo.
Förråden hade gått åt under vintern och en påfyllning
var mer än välkommen. Kvinnfolket i staden hoppades att skeppen
skulle föra med sig vackra tyger till överkomliga priser, för
de ville göra nya kläder till invigningsceremonierna för
den nya domkyrkan.
Det heliga korsets
dag, den 3 maj, firades till åminnelse av att man återfann
Jesu kors på Golgata. Ett talesätt som säger att "korset
kommer med mjölken" antyder att tiden för grönbete
och kalvning var inne, vilket innebar att korna började mjölka
igen. På höstarna lagrade man upp foder till boskapen så
att det räckte fram till denna dag. Därefter fick boskapen gå
på bete och klara sig så gott den kunde ute i vårvinterskogen.
Man trodde att den fångst som fisket gav denna dag var avgörande
för hela årets fångst, så denna tisdag i maj år
1300 fiskade man flitigt i Åbotrakten och hoppades på stor
fångst.
Det fria betet för
boskapen tog slut på Eriksdagen den 18 maj, minnesdagen för
Erik den heliges död. Fram till dess var alla åkrar och ängar
öppna för hela byns boskap. Vid den här tiden på
året hade sådden skjutit brodd och man skyddade den mot den
hungriga boskapen genom att stänga grindarna till åkertegarna.
Därefter fördes boskapen ut i skogen för att beta. Från
betesmarken närmast Åbo förde man boskapen lite längre
bort, till exempel nedströms längs ån, där det ännu
inte fanns någon bosättning.
Från påsken
räknade man 40 dagar till Kristi himmelsfärdsdag, den 19 maj.
Kristi himmelsfärdsdag var en betydande kyrklig högtid. Dagen
kallades också Helga torsdag. Man fastade och bad även i början
av veckan, i den mån jordbruket medgav. Tio dagar senare inföll
pingsten, söndagen den 29 maj år 1300. Den firades till minne
av det tillfälle då apostlarna uppfylldes av helig ande. Vid
pingsten kulminerade försommarens stora kontrast mellan den vackra,
uppvaknande naturen och det hungriga folket. Senast vid pingsten fick
man dock, till all lycka, ett par utmärkta tillskott till näringskällorna:
korna hade börjat mjölka efter kalvningen och sjöfåglarna
hade börjat lägga ägg.
|